I juni 1916 ritade Erik Salander en 55a åt båtbyggare Hjalmar Törnblom i Västerås.
Om han byggde 55an är osäkert, men 1921 sjösatte C A Rosborg, drivande kraft och tidigare ordförande i Westerås Segelsällskap, sin nya 55a Margareta III.
Rosborg behöll Margareta till 1927 då hon såldes till direktör Gustaf Hultquist i Råsunda. Han kallade henne för Mabel och lät Salander rita en bermudasrigg. Mabel registrerades i KSSS som 55 S16.
Hultquist kappseglade en del med Mabel på KSSS’s kappseglingar, bland annat på jubileumsseglingarna i Sandhamn 1930.
1931 såldes hon till Olof Bergståhl i Strängnäs. Olle Bergståhl, som var tandläkare och känd seglarprofil i Strängnäs, döpte om Mabel till Carita.
Tio år senare riggades Carita ned till 40 kvadratmeter, hon fick då 40 S-66 av Svenska seglarförbundet.
Efter många år i Strängnäs hamnade Carita åter i Västerås, då Knut Westerlund ägde henne.
I början på sjuttiotalet köpte SSKFs dåvarande ordförande Gösta Bladh, Eugenie, som hon nu hette. Gösta behöll dock bara Eugenie till 1973 då han fick möjlighet att köpa Sif som var nära originalskick. Nya ägare blev Jane och Ville Hofman-Bang med Pontus Frösell som delägare de första åren. Eugenie rustades nu upp hon fick ny moderköl, roderstäv och de nedersta borden byttes. En ny delvis provisorisk inredning, som fortfarande finns kvar, kom också till. I början på åttiotalet övertog Eugenie Fågel Grips gamla mast.
1984 veckan före midsommar köpte vi, jag och Marianne, henne. Sedan dess har vi seglat varje sommar. På vintrarna har vi lagat och bytt ut delar som börjar bli dåliga. Mest järnnit. Vissa år har större reparationer gjorts.
Första vintern la vi mahognyfaner på rufftaket, då glasfiberduken som täckte ribben spruckit. Vintern 1988 bytte jag styrbords gråtbord, kanske inte det bästa bordet som nybörjare. Något år senare byttes det på andra sidan.
Eugenie hade börjat läcka mer, inte bara uppifrån genom originaldäcket, friborden torkade isär fortare och svällde långsammare än förr. Våren 2002 lades Coelan på däcket, vilket medförde att det blev betydligt torrare inombords. Våren därpå lät vi nåtlimma friborden.
På senare år har stålspanten och bottenstockarna över blykölen och vid masten bytts mot nya i rostfritt.
Bosse Bethge
